Fredagen den 6 februari 2009

Idag är det en mycket lugn dag. Inatt blev jag väckt av ambulanspersonalen som stod böjda över min säng och med en kanyl i armen.
Jag hade gått in i ett insulincoma i sömnen, men som tur är så är min fru på alerten och upptäckte även detta och ringde ambulansen, som inom 5 min var på plats enligt henne.
Hon kallade också på 2 grannar för att få hjälp med den lealöse KP. Klockan 5 på morgonen så hade ambulanspersonalen fått liv i mig, och jag kunde äta för egen maskin, lite mackor, fruktsoppa och kaffe. 1 timma senare så var jag ganska klar i knoppen men kroppen var desto tröttare. Sov mellan 6 och 8 men oroligt förstås
Hela dagen har ju varit förstörd eftersom jag har ett sockervärde på 29, så dricker man ordentligt och behöver vara nära toaletten när det sätter igång.
Det är skönt att det är 1 år sedan något liknande hände. Jag hade endå ätit bra hela dagen och legat ganska jämt strax under 10, och när jag gick till sängs hade jag 14,5 så inget borde ha hänt egentligen, men tydligen sjönk jag kraftigt under natten och började sjunga i sängen. Givetvis minns jag inte detta eftersom hjärnan kopplas bort helt. Jag hade också varit ganska aggressiv mot alla som försökte hjälpa mig, men tyvärr detta är också en av nackdelarna med den här sjukdomen. Som tur är minns man aldrig vad man gjort och tur är väl det annars hade man varit ångerfull hela dagen. Och tur är att alla i min omgivning känner till förutsättningarna.
Ikväll blev det en macka och tee mest i förebyggande syfte och trots ett sockervärde på 29,4